Vinden busar lite här!

Troligen blåser vi bort.

Annonser

Söndagsutflykter & onödvändigheter

Idag har jag inte jobbat – vilket jag var absolut tvungen att göra eftersom jag inte gjorde någon nytta alls igår och ligger efter med fler än en punkt på saker-som-borde-varit-klara-vid-det-här-laget-listan, och jag har inte städat huset – vilket var absolut nödvändigt eftersom här ser ut som en rövarkula, och inte diskat bort mitt diskberg – som jag faktiskt inte tycker behöver någon utförligare förklaring än så. Istället har jag tillbringat dagen med Ana, på antik-och-gammalt-skräp-mässa – där jag köpte The Prehistory of Scotland från 1935 av Gordon Childe (vilket fynd, hörni) och sen på Dobbies Garden Centre – där jag köpte hundratals liter jord, en räfsa, små spirande vårlöksplantor av olika slag, orkidékrukor (hur konstigt det än kan låta för såna som är vana vid att kunna köpa sina blomkrukor på ican runt hörnet har blomkrukor visat sig vara en av de mest svårköpta pinaler man kan tänka sig i Aberdeen. Inte ens på Sainsbury’s där de säljer allt från polotröjor och paraplyer till kaffekokare, tv-apparater och guldsprayade plastträd (i kruka) kan man köpa vanliga blomkrukor. Jag har sammanlagt spenderat timmar i vanliga affärer och varuhus under resultatlös blomkruksjakt) och andra nödvändigheter. Med först en, sedan två, alltmer fullastade vagnar tog vi oss igenom detta trädgårdsmecka, som till slut tog ut sin rätt även på oss – vi orkade oss aldrig fram till avdelningen för blommiga gummistövlar. Istället släpade vi våra jordberg till kassan, där den bekymrade kassagossen genast försåg oss med två hjälpsamma (och muntert pratsamma) herrar som sköt våra vagnar, lassade av våra tusen säckar jord och packade bilen åt oss (och det är så man vet att man är i Skottland).

Efter att merparten av de tusen säckarna jord travats i min trädgård var klockan lite över sex och det var bara att inse att jag faktiskt inte skulle komma att vara en duktig akademiker idag heller, utan att det var lika bra att ge upp tanken på jobb och istället åka hem till Ana och Jeff och bli bjuden på söndagsmiddag… (Fast å andra sidan upplät Ana också sin tvättmaskin under tiden, så smutstvättsberget har nu minskat betydligt – hurra rena kläder!). Så trots att jag känner ett litet sting av dåligt samvete över det där jobbandet (och inte helt ser fram emot morgondagen då denna efterlåtenhet på ett eller annat vis måste tas igen – i vart fall delarna som måste vara klara på tisdag), så känner jag mig nästan oförskämt nöjd med min söndag – och mest nöjd av allt med det där jordsäcksberget i trädgården – för äntligen är jag redo att ge mig på trädgårdslanden och våren är ju helt tydligt i antågande – i alla fall i det här landet.

Välkommen!

Så har ännu en liten Burströmska sett världens ljus. Grattis Johanna & Axel, Idun & Signe till er nya lilla familjemedlem! Och grattis lilla skrutt som har haft turen att få komma till världens bästa lilla (stora) familj! Lyckönskningar och glada tillrop kommer flygande på långa rader över Nordsjön!

Idag är den yttre världen krispig och klar, men den inre vag och suddig i konturerna. Undrar om en promenad i den krispiga skulle kunna föra de två närmre varandra? Fast det har jag inte tid med…

Träningsvärk?

Det verkar inte finnas något riktigt ord  för träningsvärk på engelska, ÄR inte det konstigt? Får inte engelsktalande personer träningsvärk? – Eller är det bara något man inte talar om?

Publicera(d)!

Idag landade Urban Mind-boken, med en antagligen ganska övertygande duns, i mitt postfack – äntligen färdig! Den ser imponerande betydelsefull ut – om vetenskaplig tyngd nu kunde vägas på våg – med sina dryga 600 sidor i A4-format och hårdpärm. 25 av dessa 600 upptas av min artikel, där mina små skandinaviska städer gör sitt bästa för att hävda sin plats mellan den nya världens koloniala fortifikationer och traditionstyngda Mayaregimer. Ganska bra verkar det ändå gå för dem tycker jag – och förmiddagen muntrades upp betydligt av bokens närvaro på skrivbordet.

Sen kom eftermiddagen och staff meeting, och plötsligt kändes det som om boken hade dunsat i huvudet på en snarare än i postfacket – ännu en runda med budgetnedskärningar, att det gäller för oss alla att dra in mer pengar än vi kostar och publicera, publicera, publicera (på rätt ställe, snälla nån)! Funderar återigen på att förekomma deras utvärdering av min impact, säga upp mig och flytta ut i den där stugan i skogen med min katt…

This is it…

Hädanefter ska jag vara glad…

Möblerade vardagsrum blir ändå lite trevligare…

Nu har jag införskaffat en matta till vardagsrummet, ett pyttelitet matbord och ett par stolar.

Dessutom har soffan dekorerat sig med soffkuddarna jag fick av svågern i julklapp (mycket fin känner den sig!), och över (den förskräckliga) gasspisen hänger nu ett konstverk signerat av systern.

Eftersom jag bor i ett dockskåp går det inte att undvika att det blir lite småtrångt, men mysigt i alla fall tycker jag. Det saknas fortfarande bokhyllor, gardiner och ett riktigt soffbord, men det är en bra bit närmare ett trevligt och bebott hem i alla fall, och mattan gjorde det betydligt mer vardagsrumslikt och hemtrevligt.

Bilderna blev inte så bra eftersom solen lyste in genom fönsterna (vilket i och för sig är trevligt) och det är så litet att det är lite svårt att få ett bra avstånd till motiven, men en liten idé om hur det ser ut kan man i alla fall få…

Nu ska jag gå och köpa mig en borrmaskin så jag kan börja sätta upp saker på väggarna också. Speciellt köket skriker efter den sortens organisation. Ciao

Cinderella

Ikväll har jag varit kulturell och för första gången besökt His Majesty’s Theatre här i Aberdeen. Det visade sig vara en riktig sekelskiftsskapelse med röd sammetsridå och lite småsjabbiga medaljongtapeter i den nedre baren. Inte riktigt lika imponerande som Operan i Stockholm, utan lite mer som någons vardagsrum. Skulle den flyta iväg skulle den vara precis som teatern i Farlig midsommar tänker jag mig (fast lite större kanske). Ivägfluten eller inte så kommer den definitivt få se min nuna fler gånger i alla fall :).

Föreställningen var också väldigt bra. Scottish Ballet gav Askungen i en ganska så modern tappning med hysteriskt knasig scenografi, dekor och kostymer – i sneda vinklar och grälla färger. Koreografin var en modern version av klassisk ballett och hela ensemblen, men speciellt Askungen, var utmärkta! Trevligt nog så turnerar Scottish Ballet Skottland med alla sina föreställningar, och eftersom Aberdeen råkar vara Skottlands tredje största stad, så kommer de alltid hit, så det finns stora möjligheter att göra dem till en vana. Tänk vilken tur man kan ha!

But you’re our fluffy superstar!

Ja det var Kates utlåtande när jag sa att jag fortfarande inte riktigt förstår att jag faktiskt kunde få den här tjänsten, och också undrade hur man egentligen ska lyckas klara sig igenom den här probation-perioden (jag tycker ju inte att jag får något gjort).

Så nu är det väl dags att sluta förundra sig, och börja leva upp till det då…

« Older entries