Morötter, alfapet och krig

Idag har jag haft slödag (om man inte räknar in den där milen som jag sprang på eftermiddagen – men ur den synvinkeln att jag inte jobbat ett endaste dugg). Det var jättefint väder idag, som kompensation för allt det grå som varit de senaste veckorna kanske. Jag hade väldig lust att sätta lökar i trrädgården, jag kan bara inte komma på hur jag ska lyckas införskaffa nödvändigheten jord (lökarna kan man beställa hem men inte själva jorden och det måste fyllas på i de utarmade ”rabatterna”). Det verkar dock som om Jeffs fru Anna är en trädgårdsfanatiker av rang, så kanske kan jag lyckas locka henne på helgutflykt (i hennes bil då helst)…

Igår bjöd Jeff och Anna mig först på middag och sen på teater (gratisbiljetter via universitetet); Black Watch framförd av National Theatre of Scotland.

Black Watch (The Royal Higland Regiment) är ett regemente med flerhundraårig historia, djupa traditioner och nationell (skotsk) stolthet. I pjäsen skildrades en liten grupp av unga män som tjänstgjort i Irak. Deras historia berättades från en skotsk pub och pjäsen var helt fantastisk! En av de sannaste mest gripande skildringarna av Irakkriget jag sett, om inte den sannaste. Manus, regi, scenlösningar, ljussättning, skådespelarinsatser – allt var jättebra, och man kom soldaterna väldigt nära. Pjäsen kom till under flera år av intervjuer med en grupp Black Watch-soldater, och det märktes verkligen att den var väl underbyggd. De fick mig till och med att gråta på slutet – och jag gråter aldrig, varken på film eller teater. Krigets samtida meningslöshet och oerhörda betydelsefullhet vävdes ihop i en mycket stark historia. Som det står i programmet: ”In the end, our soldiers don’t fight for Britain or for the Government or for Scotland. They fight for their regiment. Their company. Their platoon. And for their mates.” Nu är väl sannolikheten minimal att denna pjäs skulle sättas upp i Sverige, men skulle ni av misstag lyckas snubbla över den rekommenderar jag den varmt!

Jag skulle ju bara äta morötter den här veckan. Det har gått sådär. Man kan ju inte förväntas sitta och knapra morötter när alla ens kollegor smörjer kråset med viltstek och röding, så måndagen måste ju automatiskt räknas bort. Sen orkade jag inte handla i tisdags när jag kommit tillbaks, men i onsdags åt jag faktiskt morötter – tillsammans med rödbetor, brysselkål och vaddetnuvarförengrönsak – alla kokta, och det var ju riktigt gott. I torsdags skulle jag enligt planen träna och knapra morötter, men istället gick jag hem till Kate och åt onyttig kycklingpasta, drack vin och spelade Alfapet till mitt i natten under det att mina kläder tvättades. (Efter några riktigt patetiska rundor med poängskillnader på 50 poäng mellan spelarna tilläts jag ord på svenska, så i slutändan förlorade jag bara med hundra poäng….). I fredags gjorde jag faktiskt morots och linssoppa till lunch, men sen blev jag ju bjuden på pasta bolognese innan teatern och baked blueberry cheescake efter, och mot sånt har ju morötter inte mycket till möjlighet att hävda sig. Idag gick jag dock tillbaks till mina morötter – i form av morots och palsternackspytt tillsammans med röding och räksås. Det blev jättegott, riktig lördagslyxmiddag. (BARA morötter kan man faktiskt inte äta, det är jättetråkigt och vad var det för en galning som kom på den idéen?). Eftersom denna vecka ur morotssynpunkt varit allt annat än lyckad ser jag ingen annan lösning än att utsträcka den till nästa vecka också. Åtminstone fram till onsdag, för jag kan ju inte tvinga Lina att äta morötter bara för att jag är galen…

3 kommentarer

  1. Nageldraken said,

    oktober 24, 2010 den 5:02 e m

    Varför äter du bara morötter? Det låter lite enformigt måste jag säga. Och nog för att jag kan knapra i mig en morot eller två då och då, men du har nog rätt i att jag inte bara vill äta morötter när jag är och hälsar på. Jag ska nog banne mig käka haggis åtminstone en gång! (Det var ju gott förra gången jag smakade.) Och så kan man väl tänka sig att jag lurar dig att dricka en ohälsosam öl eller två också… 😉

  2. Daniel said,

    oktober 26, 2010 den 10:58 f m

    Snyggt med en mil, bra tempo också! Ser ut som en trevlig runda, men blir det inte lite blåsigt längs vattnet?

    • lottahiller said,

      oktober 26, 2010 den 11:27 f m

      Blåsigt utav bara helskotta – men det var ju strålande sol i alla fall. Jag slackade lite första halvan, eftersom bara tanken på att springa en mil gav mig håll, men det blir nog bättre nu när jag vet att jag inte dör …


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: