Lotta, det var jättelänge sen du hälsade på tycker jag…

Så var jag tillbaks i Aberdeen och mitt tomma hus efter tio intensivt sociala dagar i Uppsala; Kerstin & Pontus, Lina, Rose-Marie & Dersim, Maria, Elias och gudson Adrian, Frands, Johanna & Sara, mormor, musketörerna, Johanna, Axel & gullungarna och Poff han jag med att träffa för lunch, fika, öl eller middag. Och till det tolkienfest, surströmming, drakbåt, ikea, rösta, familjemiddag och inte mindre än tre svampturer. Inte konstigt att jag inte hann med något jobb, vissa saker är helt enkelt viktigare än andra. 😉 En del poster är i alla fall avprickade, och jag har begärt in offerter från flyttfirmor, så förhoppningsvis kan jag få hit mina saker om en inte alltför avlägsen framtid. Jag tror att tomma hus känns mindre som hem än hus med mina saker i sig. Om allt går enligt planerna (men jag vågar nu inte hoppas för mycket) kommer jag dessutom att ha ett bankkonto imorgon, och med det kommer jag att kunna betala hyran och slippa känna mig som en ockupant… Och helt plötsligt har universitetets nätverk blivit mindre ondskefullt, för nu kunde jag ladda ner spotify till min officedator OCH öppna upp den på min bärbara. Things are looking bright :).

Helgen inleddes med lyxig fredagsmiddag hos Axel och Johanna. Idun och Signe hade gjort halsband och armband åt mig, och Idun upplyste mig indignerat om att det var länge sen jag var och hälsade på. Ja, det stämmer ju tyvärr, det är inte så lätt när man bor i Skottland :(. Men desto roligare att äntligen få se gullungarna och deras lika gulliga föräldrar. Man kunde tro att allt skulle vara som vanligt, för det var ju inte vidare länge sen jag flyttade (även om det känns som en monumental evighet sen för mig), men lite som ovanligt var det ännu, för Signe, som länge pratat som en kvarn, pratar nu så också Lottor förstår vad hon säger.

Fotografering är allvarliga saker!

Två mycket bestämda damer gjorde som de själva ville med svampsoppan och for annars runt som små troll på sedvanligt sätt när såna som jag kommer på besök, och efter att de packats ner i sängarna (till tonerna av en av Bellmans kanske inte allra muntraste sånger) fick vi andra njuta av alla godsaker som på sedvanligt Johannavis bullades upp. Det är just såna kvällar som man saknar mest av allt när man sitter i sitt lilla hus och umgås med sin bästa kompis datorn…

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: