Svampiga tider

I morse strålade solen och mamma var ledig, så förmiddagen ägnades följdriktigt åt svamptur i Hågadalen tillsammans med mamma och en lycklig Nico, och inleddes på ädlaste vis av en stolt fjällskivling just vid foten av Kung Björns hög. Den stod fullt synlig bara ett par meter från Hågadalens mest trafikerade stig, så man blir ju tvungen att ifrågasätta den vanlige hågalufsarens naturkunskaper å de grövsta. Tur för oss dock, för bättre svamp får man leta länge innan man hittar.

Mamma med sitt stolta fynd

Stolta fjällskivlingar och fornlämningar verkar leva i symbios, för vid nästa fornlämning hittade vi ännu en fjällig hatt, och segervissa vandrade vi vidare genom kulturlandskapet. De två utgjorde dock hagens samlade bestånd, så vi fortsatte till skogen och mammas säkra blodriskeställe. Där växte det mycket riktigt fina små blodriskor, och på vägen dit citrongula slemskivlingar, björksoppar, taggisar, kremlor (i pepprig likaväl som opepperig variant) och mammas favorit fjällig taggsvamp (som en gång i tiden betecknades som oätlig i svampböckerna, men som visst vunnit status som delikatess i vissa kretsar nuförtiden). Och allt detta längs stigen i ett av Uppsalas mest välbesökta naturområden, och dessutom i början av svampsäsongen. Det lovar ju gott för alla er som stannar på plats och kan njuta av skogens håvor hela hösten. Själv får jag sitta och sura i Skottland och tänka på alla svampar som kunde hamnat i min korg…

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: