Uppsalasväng

Så var man hemma igen, eller vad det nu heter nuförtiden; i Uppsala. I fredags blev jag inkallad till begravning, morfars kusin Leif avled efter en mycket kort tids sjukdom. Så kort att jag inte ens visste att han var sjuk, än mindre död, innan jag kom hem i torsdags. Nu hade jag inte packat med mig några begravningskläder från Skottland (inte har jag några där ens), men jag lyckades rota fram ett par svarta byxor och en vit skjorta ur kartongerna i källaren.  Skor blev det värre med, valet stod mellan snygga röda klackskor eller vandringskängor, och föll på de röda. Så jag gick på begravning i röda skor, lagom fel. Begravningen var fin, men det var ändå inte riktigt vad jag tänkt mig med min fredag, så det var trevligt att åka till Stockholm och muntra upp sig med middag hos Kerstin och Pontus.

Lördagen ägnades med liv och lust åt festligheter, kanske lite väl mycket liv och lust, för söndagen blev en fasansfullt långsam dag… Trots detta faktum fanns det som viktigare var, och på eftermiddagen dukade föräldrarna upp till en liten surströmmingsfest med mormor och moster som inbjudna gäster. Som bakfyllemat kan surströmming diskuteras, men eftersom det kommer att dröja minns ett år innan det dyker upp på bordet igen var det bara att ignorera dylika tankar och hugga in. Brorsan vägrade dock att sticka ut näsan till bordet så länge surströmmingen stod framme (dock ej av alkoholrelaterad, utan bara av allmän kräsmagad, anledning), och materialiserade sig inte förrän glassen dök upp… Tänk att rata detta centrala inslag av svensk kultur på sånt sätt!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: