Äntligen Alaska!

Efter att ha rest och rest i vad som börjar kännas som en halv evighet har jag äntligen satt foten på ”Alaskan soil”, närmare bestämt Anchorage, och till och med lyckats hamna på ett motell nära flygplatsen med säng (hurra, vilken lycka att åtminstone tillfälligt slippa sova på golvet!) och internet (hurra igen!). Efter att knappt kunnat sova alls på Atlantenflygningen, utan istället anat mig igenom tre filmer (ljudet gick inte att skruva upp ordentligt så man hörde max hälften av vad folk sa, vilket var mest irriterande på den första som var någon slags finstämd mystisk sagohistoria som jag knappt greppade pga knäck i lurarna), kunde jag tyvärr inte hålla ögonen öppna när vi flög till Anchorage, så de norra bitarna av USA gick mig helt förbi. Jag hoppas det var moln så man ända inte såg något av dem. Jag satt bredvid en dam som var väldigt pratsam, hade bott i tio länder, och rest i 35. Dessutom hade hon varit i alla stater, utom fyra och oroade sig mycket för sina hundar som var med på planet. Hennes man var i oljebranschen, och nu var de på väg att flytta till Alaska. Hon ångrade att hon precis hade gett sina ”babies a haircut” (dvs hundarna), eftersom det såg så kallt ut när vi landade. Hon var, trots att hennes föräldrar emigrerat från Tyskland när hon var fyra, och hävdade att hon ”loved Euorpe” och alltid kände sig hemma i och besläktad med folk i nordeuropa, något av det mest amerikanska jag någonsin stött på. De senaste dygnets sömnbrist satte dock stopp för hennes, i och för sig trevliga, pratande.

Planet var två timmar försenat (flygplan och jag verkar ha en något dysfunktionell relation), så vi gick ner ungefär samtidigt med solen, vilket man dock tyvärr inte märkte så fasligt mycket av från undersidan av det massiva molntäcke vi flög ner igenom. Jag ringde ett motell som jag fick utpekat av turistinfodamen som ”enkelt men rent”, och blev hämtad av en farbror som på något vis såg ut precis som han borde, liten, senig och mager med långt grått skägg och hår i tofs och kepa på huvudet. Han talade om för mig att jag ”will fall in love with Alaska”, trots jag bara anat små glimtar av land mellan molnen från flygplansfönstret anar jag ändå att han har rätt. Luften var kryddig och frisk när man steg ut från flygplatsen, och tunga mörka granar mot den molniga skymningshimlen skvallrade om en rätt fantastisk vildmarksnatur. Dessutom står det ju på första sidan i ”välkommen-till-motellet-foldern” . ”Please NO fish, game, or racks in the rooms”. Däremot erbjuds gästerna fritt frysutrymme och förvaring, av detsamma får antas. Så vet ni, när ni kommer hit.

Men nu ska jag sova (i en säng!) för halv sex imorgon bitti inleds sista etappen på resan. Godnatt från Anchorage!

Annonser

7 kommentarer

  1. Frands said,

    augusti 7, 2010 den 9:23 f m

    Då är det alltså bara sista biten kvar genom ”Bethel”, som låter som missionens bönehus och nålsöga, innan ortnamnen öppnar sig mot yup’ikernas 1000 åriga Quinhagok – ”den nya flodfåran” – Fantastikst ändå! Det måste ju vara värd lite vedermödor. Gräv snabbt och försiktigt.

  2. Sara said,

    augusti 7, 2010 den 6:29 e m

    Hurra du kan blogga! (och så klart hurra för att du nått Alaska!) blev lite oroligt när du skev att vi inte skulle höra av dig på ca 1 månad, inser att jag redan är beroenda av din blogg och kommer att sakna den väldigt mycket nu när du når vildmarklen, sök med ljus efter uppkoppling Lotta annars blir det så tråkigt.

    Kram

  3. Pappa said,

    augusti 8, 2010 den 6:59 e m

    Från mamma och Tina skönt att du är framme. Vi9 har väntat ivrigt på att höra det. Ta det försiktigt. Pappas har hälsar och har hämtat koksmattan. 🙂

  4. ArchAsa said,

    augusti 8, 2010 den 10:29 e m

    Se upp för Mama Grizzlies bara. Palin o company ska tydligen vara på krigsstigen…

  5. augusti 10, 2010 den 2:43 e m

    Härligt att du kunde komma fram till slut! Långflygningar är ingen höjdare. Hoppas sista sträckan gick bra och att du får det kul därborta!

  6. Carin said,

    augusti 15, 2010 den 2:24 e m

    Låter härligt! känns väldigt mycket som Alaska med någon skäggig typ med kepa! Kul att läsa din blogg, ha så kul i Alaska och akta dig för isbjörnar! Kram

  7. Lina said,

    augusti 19, 2010 den 7:28 e m

    Hej Lotta!
    Var ett tag sedan man hörde från dig, har inte civilisationen nått Alaska? Är bara nyfiken på hur du har det. Akta dig för isbjörnar och vargar. Kram/Lina


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: