Att spåras genom sommarsverige

Nu sitter jag på tåget till Alvesta, och eftersom jag köpt till internetuppkoppling för hela resan kan jag ju lika gärna använda mina slantar på att uppdatera bloggen lite… Jag är på väg till Brotorp för att träffas med en massa kusiner är tanken, och det blir nog jättetrevligt. Dessutom ska det bli skoj att se det gamla torpet igen, för det var väl några årtusenden sen jag var där sist.

Idag har jag mest farit runt och ”fixat” saker, utan att göra någon ordentlig nytta egentligen. Men hade de inte fixats hade det märkts, jag får väl trösta mig med det. Imorse sprang jag om en joggare på rundan. Det kan ju inte vara vidare skoj. Att bli omsprungen menar jag. En typiskt dålig start på dagen. Hade det varit jag hade jag väl varit sur hela dagen efter en sån inledning. Men nu var det ju inte jag, så jag behöver inte gräva ner mig i saken. Hon kanske är van att bli omsprungen i alla fall, för jag springer nu inte vidare fort…

Tåget rullar sig ner genom en tung, lummig högsommargrönska. Nu har vi kommit in i de djupa småländska skogarna, och högvärdiga granar lutar sig allvarsamt  in över spåret. x2000 gungar lite, så man blir nästan lite sjösjuk. Eller ja, någotannatsjuk, för jag är ju inte sjösjuk på sjön ens. Trots den uppdaterade vagnen känns det på något vis lite gammaldags med tåg, på ett trevligt sätt. Spåren är fortfarande lite rostfärgade när man ser ut genom fönstret, och banvallen är fortfarande beväxt av järnvägsblommor, dock är inga rallarrosor ännu iakttagna. Man känner när man åker tåg att Sverige är stort och otillgängligt och folktomt, på ett sånt sätt som det alltid har varit, men här och var öppnar sig skogen för en liten skogssjö med gammal båt vid stranden bakom vilken en röd stuga skymtar mellan träden. Och för inte så länge sedan var den någon bonde som gick över svor över all sten i åkern och tålmodigt travade den i en av de många, långa stenmurar som opåkallat trillar fram ur storskogen lite här och var…

Men nu närmar jag mig i alla fall slutstationen, där jag ser fram emot att gå ner och sätta mig på bryggan i skymningen för att umgås lite med fladdermössorna….

1 kommentar

  1. Daniel said,

    juli 1, 2010 den 3:48 e m

    Inte ska man väl tävla när man är ute och joggar 😛 Ta det lugnt och spring lite längre i stället för dina fjuttiga 3 km… I går var jag ute och tog en lite längre runda genom 1700-talets landskap i Gamlis efter att ha rektifierat historiska kartor hela dagen (se mitt smått poetiska inlägg på jogg).

    Men nu ska vi ut och dricka öl, pilutta dig!!! 😀


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: