Kardborrehund

Så här går det när man försöker jobba när Whistle är i närheten:

sommar-höst2017 - 1 (4)

Suck!

Annonser

Vardag var dag…

Eftersom jag ser ut så här nuförtiden:

sommar-höst2017 - 1 (2)

verkar folk tycka att det är nödvändigt att tala om för mig att jag ‘look great’. Det sker i så hög grad att jag nästan börjar tro på det själv. Tills jag tittar mig i spegeln och inser att jag ser ut precis som jag känner mig: tjock, trött och sjavig. Sjavigheten förbättras inte direkt av att de här:

sommar-höst2017 - 1

är de enda platta skor jag har som inte gör ont i fötterna (i oktober), och att det här:

sommar-höst2017 - 1 (1)

är det enda ytterplagg jag fortfarande kommer i. (I och för sig en favorit – sydd av min talangfulla syster, men den är inte vidare varm, och börjar dessutom bli rätt tight som synes…). Så nu har jag internetshoppat och beställt tid för att klippa mig (äntligen!) så inom en inte alltför lång framtid kan jag kanske känna mig mindre sjavig åtminstone… De andra två sakerna verkar svåra att åtgärda.

Sagan om det röda äpplet

Jag fick ju äppelträd av mamma i 40-årspresent. Step over apples ska de bli – eller kanske snarare äppelhäck, för jag vill ha dem lite högre än att man kan kliva över dem. I vinter är det dags att börja klippa och böja. I våras såg de ut så här:

Och när jag kom hem från Alaska hade två träd kart – ett har mindre äpplen och det andra såg ut så här:

Ett äpple råkade bli plockat för tidigt, och ett trillade av av sig själv, men det sista äpplet har blivit rödare och rödare under hösten.

Det fick sitta tills det föll ner av sig själv, och sen åt vi upp det 🙂 Gott var det! Jag ser fram emot en ännu större äppelskörd nästa år 🙂

Och så slutligen en liten tripp ner i barndomens minnesarkiv – den här läste pappa ofta för oss när jag var liten:

Vilken tur att det inte finns några patriarkala strukturer

Harvey Weinstein, producenten bakom otaliga mängder succéfilmer, är skandalen som skakar Hollywood. Efter de första anklagelserna om sexuellt ofredande stiger skådespelerska efter skådespelerska fram och vittnar om liknande erfarenheter. The ‘grand ladies of film’ fördömer hans agerande (förutom Ben Affleck, Paul Feig och Colin Firth är det manliga Hollywood märkligt tyst). Efter decennia av utnyttjande av unga kvinnor har fasaden fallit – Weinstein har fått sparken från sitt eget företag. Weinstein ber om ursäkt för sitt uppförande, men anser själv att han aldrig tvingat sig på kvinnor:

“Any allegations of non-consensual sex are unequivocally denied by Mr Weinstein,” a spokeswoman told the New Yorker, adding that he never retaliated against women who refused his sexual advances. “Mr Weinstein obviously can’t speak to anonymous allegations, but with respect to any women who have made allegations on the record, Mr Weinstein believes that all of these relationships were consensual.”

Det värsta är att det förmodligen är alldeles sant, Harvey Weinstein har inget som helst begrepp om att han tvingat sig på kvinnor mot deras vilja. I hans huvud handlar det säkerligen om ‘erövringar’ och att ‘vinna över’ motsträviga flickor (för det verkar vara unga kvinnor han siktat in sig på). Detta ursäktar inte på något vis hans vidriga agerande, men vittnar mycket tydligt om konsekvenserna av en (icke-existerande tydligen) patriarkal tankestruktur som inte inser att koncepten ‘sexuell erövring’ och ‘samtycke’ är oförenliga. Och hur ska man kunna förstå det när man i film efter film matas med ‘romantiska’ episoder som den här trevliga våldtäktsscenen ur Blade runner (vi såg just om den inför den nya filmen) – ‘Love scene’ som den kallas på Youtube?

Som Harvey och många med honom misstänker, vet kvinnor sällan vad de vill när det kommer till sex och romantik, och drömmer i hemlighet om en stark man som kan få dem på rygg och övervinna deras motstånd. Ett nej är inte ett nej förrän det skriks ut med ett knä i skrevet. Tänk på det.

Om kyrkofrid

sd (inte ens i början på en mening förtjänar de stora bokstäver) gjorde något av en flopp i kyrkovalet. Skönt – men det är inte vad det här inlägget ska handla om – utan kyrkofrid.

Jag läste en debattartikel – efter polisens ingripande mot – och bortförande av 16 papperslösa flyktingar från – ett läger anordnat av svenska kyrkan. Kritiken som detta möttes av fick Alice Teodorescu känna sig tvungen att kommentera, och peka ut att kyrkan faktiskt inte står över lagen. Om det nu var någon som trodde det. Detta hävdas också av Csaba Perlenberg, som också kommer med det någorlunda bakvända (men inte alltför ovanliga) argumentet att det faktiskt är mer humant att skicka tillbaks personer som fått avslag på sin asylansökan än att på andra sätt försöka stödja dem i Sverige – för deras egen skull. Gränspolisen försvarar sig med att det inte finns några fredade zoner i Sverige (no-go zoner däremot finns det gott om som alla vet). Ja, den där sista parantesen kanske var barnslig, men jag tycker på något vis att hela debattklimatet i Sverige just nu sammanfattas när man gör så (se Carl-Henric Grenholms, professor emeritus i etik, inlägg i debatten). Det är så kallt, så hjärtlöst, så inhumant i Sverige. Det är klart som korvspad att det enligt lagen inte finns några fredade zoner i Sverige, det har vi alltid vetat. Det var väl ingen som på riktigt trodde att kyrkofrid är en lagstiftad term? Vi vet att nunnorna på Alsike kloster egentligen bryter mot lagen när de skyddar flyktingfamiljerna som bor där. Men det är ju också på något vis poängen – vi, som samhälle, låter dem göra det, för att det på något plan är moraliskt rätt – även om det är lagligt fel. En liten bubbla av moraliskt mod och humanitet som litegrann lyser upp vår annars så mörka politiska vardag. För mig, som inte alls är troende, har det väldigt lite med kyrkans presumtiva makt att göra, men desto mer med humanism. 50 000 papperslösa finns det i Sverige skriver Perlenberg – systemkollaps (minst!) om goda samariter (även detta är något av ett skällsord nuförtiden) ser till alla dessa göms undan lagens långa arm! Men är det verkligen ett seriöst argument för att inte respektera kyrkofriden? Hur många flyktingar skyddas av svenska kyrkan och andra kyrkliga institutioner? Några hundra kanske. Är några hundra flyktingar verkligen ett så stort problem för vår utlänningslagstiftning? Kan det inte få finnas några skyddade platser? Andrum även för de som lever med ständig ångest och rädsla, inte bara för svenska statenÄr det verkligen värt att bryta mot något som varit praktisk, om inte laglig, rätt i generationer? Vad säger det om vår samtid? Att polisen – i praktiken, men i förlängningen är det samhället – inte längre accepterar detta ser jag som ett mycket större problem för vårt samhälle i stort, än att några få personer i kris (tillfälligt) kommer undan lagen.

Jag skäms över mitt land

Ja, så är det. Jag skäms över Sverige och över att vara svensk – och det finns inga tendenser som tyder på att jag kan få släppa skammen. Det sätt vi som land nu behandlar flyktingar på är ovärdigt för ett rikt välfungerande samhälle. Vad som gör det ännu värre är att det på något vis försvaras i demokrati – svenska folket står bakom vad som nu händer, hävdas det, vi hade kommit till en ohållbar punkt – systemkollaps…. Låt oss vara tydliga. Systemet har inte kollapsat – hade aldrig kollapsat. Det var lite ansträngt där när regeringen gick in med sin nya linje – men kollapsat hade det inte… Men varför var Sverige tvunget att gå från det bästa landet i Europa till att bli det sämsta landet i Europa??? Varför har landet lagom helt plötsligt blivit extremist? För övrigt – i vilken demokratisk process beslutade vi gemensamt att bli Europas sämsta land? SD vann inte valet!!! Det parti jag röstade på vann förvisso inte valet, men ett annat parti gjorde det, ett parti som inte alls gått till vals på hårda linjer mot flyktingar och deportering av barn till krigshärjade länder. Inte bara så – TVÅ partier som INTE gick till vals på de linjerna blev ENSAMMA (inte tillsammans, ensamma) större än det parti som gjorde det. Så varför har hela Sveriges politik plötsligt lagt sig platt för de som gapar högst? De som inte sticker under stol med att de föraktar demokrati och ser framemot när de själva kan kontrollera polismakten och pressen. DE SOM TROTS SIN EGEN FÖRNEKELSE HAR RÖTTER RÄTT NER I EN IDEOLOGI SOM DÖDADE ÖVER SEX MILJONER MÄNNISKOR OCH STÅR FÖR DET. Jag står inte bakom dem. Jag står inte bakom beslut att skicka tillbaks människor till krig. Jag står inte bakom att använda rättsosäkra processer baserade på, ENLIGT EXPERTER, vetenskapligt dubiösa metoder för att kunna bli av med tidigt utvecklade ungdomar. Och jag är inte ensam. I alla fall var jag det inte i senaste valet. Faktiskt stod en majoritet av svenska folket med mig. Jag önskar att våra rön för vinden till politiker kunde komma ihåg det.

Only in the UK…

Här har ni två kandidater som kämpade om en plats i parlamentet mot Theresa May och Tim Farron, partiledare för Liberal Democrats; Lord Buckethead and Mr Fishfinger.

Lord Buckethead med de andra kandidaterna

Mr Fishfinger fick 309 röster

Brittisk politik…

Hängt parlament…

Så är valet genomfört och Storbritannien förvirrat… Tories är det största partiet, men har inte majoritet i parlamentet. De har förlorat 12 platser, och Theresa May ses som den största orsaken till detta. Trots att de fortfarande är störst anses det vara ett katastrofval för de konservativa. Labour har gått framåt stort, stöttade av många yngre väljare, SNP (Scottish Nationalist Party) har förlorat stort, och UKIP är helt ute (yay!). Så vad händer då? Theresa May har vänt sig till Nordirland och Democratic Unionist Party (superkonservativa, och på alla möjliga vis inte vidare trevliga) som med sina 10 platser i parlamentet ger May den majoritet hon behöver. Många tvivlar på ett detta blir en stabil regering, och frågetecken har rests kring brexit och förhandlingarna som ska inledas om bara 10 dagar. Somliga hävdar att Jeremy Corbyn och hans Labour borde få ta över ratten… Skottland då? Nicola Sturgeon säger att resultatet pekar på att folk inte vill ha en ny omröstning om självständighet, så ett nytt val är inte längre aktuellt.

uk election

Idag går Storbritannien till val efter den väldigt korta kampanj som utspelat sig sedan May utlyste valet. Då såg det ut som Tories skulle vinna lika stort som på Thatchers tid, men senaste veckorna har det politiska landskapet ändrats rejält och Labour har hämtat in. Detta till trots verkar det i de senaste opinionsmätningarna som det blir ännu en Tory-seger, om än inte lika stor. Theresa May har gjort sig mäkta impopulär under kampanjen, bland annat genom sin vägran att delta i TV-sända debatter. Bara dagar före valet skakas så landet av ännu ett terrordåd i London. Hur detta egentligen påverkar valet är svårt att säga, men det gav Theresa May en sista möjlighet att visa sig som en stark och rak ledare, en som till och med inte drar sig för att formulera om mänskliga rättigheter för att bekämpa terrorn. (Givetvis har hon också mött kritik i detta uttalande.) Brexit och terror har varit ledande teman in den politiska pajkastningen, och förmågan att vara en stark ledare i tider av kris har tagit orimligt stort utrymme i ljuset av nedgången sjukvård och skola… Men det är väl så världen ser ut idag. Om en tio-tolv timmar vet vi.

Världens mäktigaste pajas

Trump. Det finns liksom ingenting gott att säga om den mannen. Det upphör inte att förvåna mig hur USA kunde välja denna uppstoppade, uppblåsta, urkorkade, onda pajas till president. Han är så fullproppad av sin egen fullkomlighet att han inte ens klarar av att reflektera – kanske, kanske om jag får så mycket negativ press är det något fel i min framtoning? Nej då, inte Trump inte, han är störst, bäst och vackrast, därom kan ingen tvivla. Så länge man kan tränga sig längst fram till podiet med kraft behöver man varken kompetens eller intelligens, och läsa på är bara slöseri med tid….

Djupet av Trumps barnslighet summeras i hans handslag. Bara suck!

Sen kom covfefe…. Vilken normal människa som helst hade sagt ‘oj hoppsan, ja, så kan det gå när man twittrar mitt i natten’… men inte Trump inte. Trump kan nämligen inte göra fel. Han är ungefär som Gud. Ofelbar. Och figuren Tump blir bara löjligare och löjligare…

18767931_1372974809449393_7919352703087514764_n

Trump vill inte gå i världens ledband. Trump vet bäst. Och det viktigaste av allt är att ingen skrattar. Urbota korkad självfullkomlighet med mindervärdeskomplex – Kan en världsledare bli mycket farligare än så?

« Older entries