Mer trädgård…

Varje helg senaste månaden har jag (ibland vi) jobbat i trädgården, men jag ligger lite efter med uppdateringarna. Men jag kan försäkra er om att det händer grejer! Det här är bland de minsta, men känns ändå som en stor framgång 🙂

På Johannas förslag har jag grävt ner en stor sten (grundad med grus) ovanför vivorna i ett försök att få en lite mer naturlig terrassering. Den är som ett isberg, största delen under jord 😉 . Jag hoppas och tror att julrosorna var ganska glada över att komma ner i lite riktig jord efter att ha spenderad över ett halvår på en pytteliten bostadsyta…

2016s - 1 (6)

Jean-Christ har satt upp lite mer staket, så nu kan inte Whistle smita längre när han får tråkigt… Ha, ha!

2016s - 1 (3)Och så en närbild på min härliga maskjord (maskkompostjord alltså). Känner mig himla nöjd med mina små husdjurs jobb 🙂

2016s - 1 (2)Och så avslutar hag med en fråga till Johanna – vad sjuttsiken är det här? Ser ut som pyttesmå gladioliuslökar ungefär – fast i torn (asknas). Det är den enda växt som inte såg ut som ett ogräs i hela backen so far, så jag har grävt ner den igen. Men vad kommer det att bli???

Ett självständigt Skottland?

I måndags kungjorde Nicola Sturgeon att hon kommer att be det skotska parlamentet att godkänna ett förslag om en ny folkomröstning om att lämna unionen – den brittiska. Den brittiska regeringens hårda linje gentemot brexit, och Theresa Mays fullkomliga ovilja att diskutera, eller ens lyssna på, Skottlands behov har tvingat fram beslutet, menar hon, och i vad man sett av förhandlingarna hitintills har  hon helt rätt. Skottland röstade med överväldigande (68-32) majoritet för att stanna i EU, men Theresa May har genomgående ignorerat Skottlands, och även Nordirlands, ställningstagande med sin hårda linje gentemot ett EU utträde. May driver UK mot ett fullt utanförskap – utanför EUs inre marknad, och utan några överenskommelser, och har inte brytt sig om att konsultera de andra nationernas regeringar. Det finns ingen enighet i det förenade kungadömet, och det finns heller inga garantier att det bästa beslutet är att stanna i union. Mays nedlåtande attityd (hon har bland annat i en debatt sagt till Sturgeon att politik ”is not a game”) understryker alla argument som underbygger självständighetsdebatten; Westminsters fullkomliga ointresse för Skottlands behov och ställningstaganden, och även fullkomliga överlägsenhet gentemot dess politiker och åsikter visar tydligt att regeringen inte har Skottlands bästa för ögonen (eller ens placerat det på kartan). Det är inte utan att man måste ge Sturgeon rätt – Theresa May har beseglat unionens öde.

4865

Uppdatering: Diskussionerna fortsätter efter May’s avslag (This is not the time). 

Boatys första äventyr

Kommer ni ihåg Boaty McBoatface? NERCs forskningsskepp som fick heta Sir David Attenborough istället, medan en gul liten undervattensbåt döptes till Boaty. Nu är det dags för Boaty McBoatface att ge sig av på sin första resa, även i tecknad version 😉

_95110383_4c819521-b92c-4cd7-b8be-b2c3bcb54f9e

TV

Vi har ingen tv. Jag har inte haft någon tv sedan jag flyttade till Skottland, och tycker det är ganska skönt, men JC hävdar att vi måste skaffa en, så att Whistle kan titta på rugbyn.

Fast jag tycker inte argumentet verkar helt övertygande….

Archaeologies of ”Us” and ”Them”

Äntilgen är det en riktig bok! Mitt, Annas och C-Gs projekt är rott i land 🙂

Min viva-backe…

I Aberdeen är det vår på riktigt – och har varit det ett tag (i själva verket blev det aldrig riktigt vinter i år, så man kan dra strecket mellan höst och vår lite var man vill, säg 1a februari…), så de senaste helgerna har jag trädgårdsarbetat. Mitt första projekt var den lilla stripan vresros och kirskål-odling, som är längst ner i vår trädgård. Jag gick hårt ut med jättehacka och grova handskar, så både vresrosor och kirskål insåg nog snabbt att de sett sina bästa dagar… Nu är den där lilla remsan jord bra mycket brantare än vad det ser ut på de här före-och-efter-bilderna, och antagligen var det just vresrosorna och kirskålen som häll jorden på plats, men man ska väl inte behöva leva med ett kirskålsland bara för det…

Jag har planterat vivor och grävt ner en hel hoper lökar som jag grävde upp från Thom’s Place innan vi flyttade, och hoppas på det bästa…

Fortsättning följer helt enkelt….

2016s-1-6

Whistle hjälper till på sitt sätt…

Mathildes mössa

För ungefär ett år sen eller så stickade jag en mössa till JCs systerdotter Mathilde. Hon önskade sig en mössa som var skär och blå med katter och fåglar på en tråd. Jag fick inte plats med fåglarna med det mönster jag gjorde, men katter blev det. Och mössan föll visst i god jord – även fast den inte förrän nu lyckats hitta vägen till bloggen 🙂

Mitt liv som trumfkort…

Igår röstade parlamentet för att garantier måste utfärdas för att de EU-medborgare som bor i Storbritannien ska få stanna i landet efter brexit… Theresa May har inte velat garantera detta innan ‘article 50’ aktualiseras, eftersom hon tror att det kan skada UKs förhandlingsläge kring utträdet. Samtidigt har hon lovat att regeringen ska göra ‘allt de kan’ för att se till EU-britternas intressen. Ett löfte som ringer  mer än tomt när det, ett drygt halvår efter att britterna röstat för utträde, inte gått ut någon som helst information till oss bofasta EU-medborgare, och inga som helst garantier utfärdats. Vi är brickor i Theresa Mays EU-spel, inte människor.

Ingen vet vad som kommer att hända eller vad som gäller, inte ens de som tar besluten, och det verkar som att det är så regeringen vill ha det. Enligt rådande regelverk har vi (alltså jag och JC, jag är nu helt självisk) ‘permanent residency’ i UK, eftersom vi varit bofasta här i över tre år. Man kan dock ansöka om det, på samma sätt som icke-EU-utlänningar, med resultatet att man får ett dokument som fastslår samma sak. Rekommendationerna går isär om man bör göra det eller inte. Ingen vet egentligen om det där dokumentet kommer vara värt något i slutändan, för i realiteten får man bara vad man redan har. Processen är dessutom väldigt krånglig och ganska kostsam, och många av de EU-medborgare som gått igenom dem har felaktigt nekats uppehållstillstånd, ofta på teknikaliteter. Flera personer har uppmärksammats i media för att de nu väljer att flytta från UK, av oro för framtiden, och en undersökning föreslår att det är en vanlig fundering bland högutbildade EU-britter.

Även de brittiska universiteten har uttryckt stor oro för konsekvenserna av en hård brexit, och att oron är berättigad verkar redan ha bekräftats av sjunkande antal ansökningar från EU-studenter. För den akademiska världen utgör brexit ett reellt hot, inte bara i minskade antal studenter, men också i form av minskade stipendieanslag, och inte minst det stora antal EU-medborgare som arbetar på brittiska universitet. University of Aberdeen har gått ut och sagt att de ska göra ‘allt i sin makt’ för att stödja sin EU-personal, men just nu är deras makt obefintlig, och de vet inte ens vad de har att kämpa mot. Osäkerheten är förmodligen Theresa Mays effektivaste vapen just nu, för den gör också att inga ordentliga protester kan organiseras. Vi akademiker är hennes trumfkort – den ‘kvalificerade’ arbetskraften som det är lika viktigt för Storbritannien att behålla, som det är för EU-länderna att behålla den brittiska. Och May ska se brexit genomföras till vilket pris som helst.

Vår bästa garanti just nu är att vi bor i Skottland.

Pussy strikes back

Det här inlägget skrev jag för nästan en vecka sedan, när läget ändå kändes rätt hoppfullt. Sedan dess har det hänt saker… Men det är fortfarande värt att komma ihåg att medan Trump inte ens med ‘alternativa fakta’ kunde skrapa ihop en 1,5 miljoner stor publik när han svors in som president marscherade över 3 miljoner människor för jämställdhet 🙂

Här är en av mina favoritbilder från manifestationerna:

3500

Och här kan man se fler:

Och så min absoluta favoritbild:

16142599_1229314053771572_3812658158445744842_n

Stay Strong!

 

Kan det bli mer irriterande…

än när garnet tar slut med bara två rader kvar att sticka?

2016s-1-3

« Older entries