Tjuvplantering av rosor…

Idag har jag tjuvplanterat två klätterrosor i botten av trädgården. Och när jag säger botten av trädgården menar jag utanför muren – alltså inte helt i vår trädgård. Eller inte alls i vår trädgård. (Därav tjuvplantering) Men jag tänker mig att eftersom de ska klättra på vår mur är det i princip vår trädgård. Om de klarar sig. Det är ju helt fel tid på året att både klippa ner och flytta rosor, men flyttar man så gör man. Det var dessutom långt ifrån ideal jord för rosor, så de har egentligen allt emot sig. Om de tar sig kan man därför anse att de är rebeller i kamp mot övermakten, och som sådana har de i princip planterat sig själva vid vår mur… Tänker jag.

I alla fall blir det fint OM de överlever. Mycket finare än om jag hade lämnat dem i universitets trädgård!

IMG_3302

Whistle och Mara håller utkik efter ordningsmakten…

Vänta på mig!

IMG_3264

Jag kommer också med!

IMG_3268

IMG_3269

Out of sight, out of mind

Regeringen överväger att införa tiggeriförbud läser jag i DN. Som om förbud skulle lösa problemet. Det är hemskt, väldigt hemskt, att människor kommer till Sverige och andra europeiska länder för att tigga. Men det hemska är inte att de kommer hit och tigger – det hemska är att det är deras bästa alternativ. Ingen människa vill tigga om det finns andra möjligheter – för rumänska romer gör det inte det. 130 kronor om dagen intjänat utanför en svensk ICA affär är det mesta de kan få ut av livet. Det faktumet försvinner inte för att deras möjlighet att sitta utanför ICA försvinner. Jag tycker också det är hemskt med tiggeri – men varför är det hemskt? För att man skäms när man går förbi och låtsas att man inte ser dem (jag har slutat titta bort även om jag inte ger några pengar – jag skäms mer över mig själv när jag försöker osynliggöra människor), för att man mår lite dåligt över att man inte skiljs från sina slantar som skramlar runt i botten på plånboken samtidigt som man går där och svänger med kassen med sin nyinköpta 500-kronorströja, för att deras existens synliggör skillnader som man helst vill glömma bort – speciellt i sin vardag. Deras verklighet inkräktar på min – och det skaver. Att sticka huvudet i sanden hjälper, med det är ingen lösning. Det är inte förbud vi behöver, det är medmänsklighet.

Så här  bra skrev Malena Ernman på facebook:

Regeringen säger idag att dom ”överväger” ett tiggeriförbud…

I min dotters SO-bok står det att 1,5-2 miljoner romer mördades av nazisterna under PORAJMOS, som romerna kallar FÖRINTELSEN. ( SO.S Liber förlag) På wikipedia står det ”mellan 200 000- 1500 000”. Inga andra etniska grupper som dödas av nazisterna har tillnärmelsevis lika osäkra eller skiftande antal som romerna.
Och det faktum att ingen vet några exaktare siffror än en miljon hit eller dit, säger egentligen allt om hur långt utanför den europeiska gemensamheten, som romerna har varit. Och fortfarande befinner sig.
Hade inte kvinnan på bilden suttit där utanför ICA så hade jag inte vetat hur fruktansvärt omfattande romernas förintelse var. Hade hon inte suttit där så hade jag aldrig skrivit det här inlägget.

Jag hatar tiggeri. Precis som jag hatar fattigdom och rasism.
Men jag hatar inte dom som synliggör det faktum att Europas mörkaste historia fortfarande pågår. Tvärtom.
För länder som Rumänien kommer inte att förbättra villkoren för romer utan yttre påtryckningar. Och utan en opinion i övriga Europa så kommer ingenting att hända. Om vi förbjuder tiggeriet så kommer inte en enda svensk att bry sig om romernas situation. Och inte en enda svensk politiker kommer att sätta press på Rumäniens och Bulgariens regeringar. Inbilla er inte en enda sekund nånting annat.
Den dagen då vi förbjuder människor från att be varandra om hjälp kan vi lika bra sätta ett likamedtecken mellan mänsklighet och skam.

‘Ond bråd död temat under deckarfestival’

Dagens mest informativa tidningsrubrik. Tack DN!

Starka staketarmar från Sverige

Lina, Pär och Vera tog med sig mamma och kom och hälsade på över helgen. Missionen (Linas i alla fall) var att bygga staket, så hunden kan vara i trädgården – och det behövs kan jag säga för sitter han fast så skäller han, och är han inne själv när man är ute så skäller han… Så Lina tog tag i saken och organiserade oss att åka och köpa material, planera, gräva gropar… och så passade hon på att snickra ihop en överraskningsgarderob så vi kunde packa upp kläder, och bära upp lådor som i alla fall inte kommer packas upp nu på loftet… Maken till effektivitet har man sällan skådat!

IMG_2797

Pär och JC gjuter stolpe

IMG_2798

JC och Whistle sågar stolpe

IMG_2861

Man spikar

 IMG_2848 IMG_2851

Wohoo! En grind! Som man kan stänga!

Halva trädgården är inhängnad.

IMG_2866 IMG_2867

Vilken glad hund!

IMG_2871

Jag passade på att tömma en terass på grus också…

Fast lite kul saker hann vi med också, till exempel gå på Brewdog:

IMG_2766Där vi fick knivspetsade hamburgare och chilikorv,

IMG_2768 IMG_2771

Pär kunde köpa sig en ‘growler’

IMG_2778

Och Whistle också fick vara med.

IMG_2786

Och bjuda Gordons familj på lördagslunch

IMG_2791

Med Mariannes päronkaka och utflykt till hoppborg

IMG_2793

Och gå till stranden på veckans  vindigaste dag

IMG_2825 (1)

IMG_2829

IMG_2834 (1)

 IMG_2830 IMG_2831 IMG_2832

IMG_2842 IMG_2839 (1)

Vad mysigt de har:

IMG_2876

Tack för hjälpen! Nu är huset mycket trevligare att bo i!

Mer om asyllagen…

Per Gudmonson skrev en trevlig liten ledare i Svenska Dagbladet. Här får ni några av höjdpunkterna återgivna.

‘Lagen antogs med bred majoritet i riksdagen, men möter ändå omfattande kritik baserad på påståendena att lagstiftningen är inhuman och skadlig för integrationen. Kritiken är onyanserad’

Förvisso antogs lagen med bred majoritet i riksdagen, men utan stöd av någon av de remissinstanser som sett över den. Liksom Storbritannien verkar Sverige fått nog av experter.

‘Men det är inte Sverige som splittrar familjer. Det gör familjeöverhuvudena i de samhällen där det anses som rimligt att offra en son eller två för en aldrig så liten chans till ett högre välstånd’

Här skulle jag vilja illustrera Gudmonsons artikel med några bilder:

Det här är det ‘lägre välstånd’ flyktingarna aspirerar på att lämna. Vad förmätet av dem!

Att familjerna är beredda att offra ‘en son eller två’ är bara en så nedlåtande, osmaklig och empatilös formulering att jag inte ens orkar bemöta den. Ibland i historien har de kallats pionjärer, de unga männen som har modet och styrkan att bryta upp och söka ny mark.

‘Om det blir svårare att få familjeåterförening i Sverige kommer färre att vilja ta risken att offra liv på resan. Den nya lagen kommer att leda till att färre familjer splittras.’ 

Den nya lagen är alltså egentligen human. Sverige gör dessa människor en tjänst genom att uppmuntra dem att stanna kvar. I kriget.

‘Sverige kommer att behöva fatta ytterligare svåra beslut i framtiden. Det vore tacknämligt om kritikerna kunde skruva ner tonläget en smula tills dess.’

Tacknämligt alltså. Tänk på det UNHCR, Rädda Barnen, Röda Korset, Amnesty International, Läkare Utan Gränser, Svenska Kyrkans Biskopar och alla ni andra humanitärer som tror att ni gör världen en tjänst genom att ta hand om alla dessa lidande, skadade, svältande människor som försöker ta för sig av vårt överflöd!

Nya asyllagen träder i kraft

Idag träder Sveriges nya asyllag i kraft. Den som har blivit sågad av alla remissinstanser, inklusive UNHCR, och som hävdas bryta mot barnkonventionen. Människor på flykt som befinner sig i Sverige ser redan konsekvenserna av den nya lagstiftningen. Barn skiljs från sina föräldrar, gamla mormor får stanna i sitt vittrande hus i Afganistan, och Ahmed blir ‘hemskickad’ därför att han bara har lyckats hitta ett halvtidsjobb på ICA efter 13 månader i Sverige. Det är verkligheten i dag i ett av världens rikaste länder. Idag skäms jag över att vara svensk!

Dagens Boktips: Oryx and Crake av Margret Atwood

Eftersom jag nu slog et slag för läsning igår kanske det kan vara på sin plats med ett litet boktips, eller snarare tre så här i högsommarvärmen; Margret Atwoods dystopiska trilogi – första boken ut är Oryx and Crake. Mänskligheten har utrotats av ett syntetiskt framställt virus (det är verklighet förresten). Bara Snowman är kvar, han bor i ett träd, har klätt sig i ett lakan och sin röda baseballkeps, och förklarar världen för ‘the crackers’ – en ny människo(liknande) ras, som saknar aggressivitet och romantisk kärlek, och som ska ta över där människorna misslyckades. Historien bakom undergången, och möjligen några glimtar av hur framtiden skulle kunna vara, rullas långsamt upp genom böckernas gång… Ok, min beskrivning låter kanske lite konstig, men strunt i det! Läs dem istället, det är såna där böcker som man inte kan lägga ifrån sig. Tur att det är en trilogi, så man inte behöver det förrän efter nummer tre🙂

Om läsning…

Jag snubblade just över en debattartikel i DN: ”Skönlitteratur hjälper inte unga till framgång i livet”,  skriven av Lars Melin docent i svenska. Poängen med artikeln verkar vara att läskunnighet är viktigt, men skönlitteratur kan man egentligen ha och vara utan, för det är förmågan att ta till sig en informativ text som är den verkliga livskunskapen. Alltså. Först av allt måste jag fråga mig om Lars Melin verkligen är allvarlig, eller om hans debattartikel är någon slags misslyckad ironi eller satir. För om han är allvarlig skriver han så här:

Det är just faktalitteratur som är nyckeln till framgång i skolan, till högre studier och till framgång i alla något så när kvalificerade jobb. Det är bra om de unga läser våra klassiker, men det är förmågan att tillgodogöra sig en rapport eller ett pm som ger dem framgång i livet. Det är också denna förmåga som Pisa mäter.

Det är uppenbart att mycket skönlitterär läsning inte hjälper att bygga denna textkompetens. Den prototypiska romanen intresserar sig för händelser, sakprosa för saker och strukturer. Skönlitteratur fokuserar på det mänskliga, ofta relationella medan sakprosan fokuserar på det sakliga och på orsak-verkansamband. I  skönlitteratur är det outsagda eller det antydda ett plusvärde, men i sakprosa är klarhet och precision de stora dygderna. I skönlitteraturen är detaljerna dekorativa eller symboliska, i fackprosan är de led i resonemang. Det handlar om olika slags läskompetens. Det är inte bara skönlitteraturen som kan ge ett rikt språk, men det är bara faktalitteraturen som kan ge ett användbart språk.

Och det är bara jättedumt!

Alltså. Jag måste bara ta det dummaste en gång till, så ni verkligen ser det: Det är uppenbart att mycket skönlitterär läsning inte hjälper att bygga denna textkompetens. Va?! Ok, nu är jag inte språkforskare, utan talar bara av egen empirisk erfarenhet, men det är uppenbart att mycket skönlitterär läsning bygger textkompetens! Ju mer man läser desto bättre förstår man de skrivna orden; ordförråd, meningsbygnadsförmåga, sambandsförståelse, you name it, ökar. Att hävda något annat verkar ju inte riktigt riktigt.

Dessutom är Melins uppdelning av skönlitteratur och sakprosa minst sagt tveksam – har han missat hela postmodernismen, eller? (Och ämnen som filosofi, psykologi, språkvetenskap (spåkvetare och allt), historia… kvalar bara instruktionsmanualer in i facklitteratur eller?) Och vad har han läst för skönlitteratur egentligen? Inte Dostojevskij i alla fall, för där är orsak-verkansamband rätt centrala.

För att inte tala om det där oanvändbara språket som Astrid Lindgren, Strindberg och Shakespeare slänger sig med.

Ursäkta Lars Melin, men om din debattartikel är på riktigt (vilket du trots allt inte övertygat mig om), då är du bara dum. Så docent du är.

(Och här var en replik)

Uppdatering: Det visar sig att Lars Melin är helt seriös i sin kritik. Vilket knas!

Mara…

Precis lagom stor kattsäng för Mara tycker Mara.

IMG_2269 (1)

(gästsäng tycker vi)

IMG_2273 (1)

-Ja, vaddå då?

« Older entries

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.